Foto Leif Jacobsson, GT

Jag har varit aktiv hundägare av Irländsk Varghund sedan början av 1990-talet då jag skaffade mig min första egna Irländska Varghund, Lai & Pop's Gill (Tiili). Innan dess hade jag umgåtts med och träffat dessa otroliga hundar under många år men inte haft möjlighet att själv ha en.
Dagen då Tiili kom in i mitt liv förändrades det för alltid, vilket förmodligen är gemensamt med huvuddelen av övriga Varghundsägare. Livet blir sig aldrig likt igen med en Varghund i familjen!

När Tiili var fyra år kom hennes halvbror, Lochlands Aslan, in i flocken nästan samtidigt som vi fick sällskap av en liten Italiensk Vinthund, Winter Moons' Il Nuovo Silvano Nero. Väldigt många av våra vänner och bekanta (och säkert många fler som jag inte har en aning om) undrade hur det skulle gå med två valpar samtidigt där den ena skulle väga omkring 80kg som vuxen och den andra ca 7kg. Låt oss säga att den store inte hade en aning om hur stor han var, och den lille hade samma brist på uppfattning om hur liten han var. I alla år har det varit den lille Italienaren som styrt och ställt efter eget tycke med de stora giganterna.

Många vet att de stora, tunga raserna inte blir lika gamla som lite mindre hundar. Jag har haft tur och fått ha vargarna relativt länge. Tiili lämnade oss när hon var nästan 9 år, en ansenlig ålder för en varghund och hennes bror Aslan blev nästan 8½ år.

I familjen ingick ännu en varghund, denna med norskt ursprung, Cormacs Harvester - Odin, fram till maj 2008 då han tragiskt lämnade oss efter en kort tids sjukdom. Fortfarande finns samma lilla Italienska Vinthund - Nero som nu närmar sig 13 år, nytillskottet ifrån Italien: Napolitanska Mastiffen Ugo DelGheno - Ugo och sedan maj 2007 har flocken utökats med en korthårig Podenco Ibicenco vid namn Arvid

För tillfället är det bara hanhundar på kenneln och vi har ingen egen uppfödning just nu. Planer finns för framtiden men tills vidare är det enbart pojkarna som får stå för tävlandet och göra sig ett namn ute i världen!