Ibland planerar vi människor en avskedsresa för våra fyrbenta följeslagare när något besvär har funnits under en tid och man tror att det är dags att ta adjö snart - och så var den här resan tänkt att sluta för Hugo...
Efter ett skov av ledvärk under ett par veckor hade vi bestämt att det var dags att säga hejdå, och dagarna innan får han och Arvid följa med till Danmark och den milslånga, underbara stranden på Löcken.
Till saken hör att Hugo ÄLSKAR att bada... Bara det inte är i färskvatten ur slangen i badkaret...
Morgonfärjan tog oss ifrån Göteborg till Frederikshamn och under dagen anlände vi till vårt bokade rum på First Slotshotell Aalborg. Hotellet bjöd på utomordentlig service, luftigt och fräscht i moderna toner.
En promenad längs kajkanten fick avsluta resdagen för Arvid och Hugo - sedan tog matte och husse sig in det korta antal meter som krävdes och åt en riktigt god middag i byn. Fast det verkade sedan som om Sir Artur kände sig förvisad - han valde för ovanlighetens skull badrumsgolvet...
Klockan ringde tidigt och vi packade in oss i bilen och for till Löcken. Luttrade av sommarens långa resa så såg grabbarna ut som om de var inställda på en ny långtur!
Vi körde långt ut på den nästan öde stranden. Dagen bjöd på tämligen kraftig vind och vågorna drev in över det långgrunda, sandiga landskapet.
När vi öppnade bilen vädrade hundarna ordentligt, Hugo körde upp huvudet och näsborrarna vibrerade - sedan kastade han sig ut genom sidodörren och gjorde glädjeskutt och rullade runt i den halvblöta sanden. Kanske SER en Napolitansk Mastiff ut att ha kort päls, men så ÄR INTE fallet... Bilen kunde saneras ifrån de fina kornen under flera veckor efter den här resan...
Sir Arthur, eller Greve Arvid, bevärdigade sig inte med att slösa tid på att rulla omkring - här gällde det helt klart att ge sig ikast med sorkarna direkt! Stora gropar grävdes överallt i en halvtimma innan det var dags att fika Grisöra och dricka vatten.
När örat var slukat gjorde därefter Arvid en tur upp över sanddynerna och den höga strandvassen med bollen som motionsredskap för en lydig husse och en ivrig Arvid som lagledare. Hugo passade på att förse sig med ett grisöra extra...
Vi människor försökte oss så på att sätta oss ner med vårt varma kaffe och njöt av synen ut över det öppna havet.
Matte och Arvid var badkrukor på den här resan, men det var liiite för kallt i den hårda vinden för att tilltala oss!
Timmarna går fort när livet är underbart och sent på eftermiddagen försökte vi borsta av hundarna så gott det gick och packa ihop alla saker - färjan väntar ju som bekant inte om man är försenad!
Sent på kvällen landade vi hemma igen med trötta och nöjda hundar och människor. Resan kändes som en fin "hej då" tripp till Hugo och tiden som var beställd i veckan blev inte lika jobbig att tänka på.
MEN - samma dag som det var dags att åka till gräns passagen för Rainbow Heaven gjorde Hugo en helomvändning och bestämde sig för att det inte var dags att lära känna De Gamla på andra sidan ännu.
Att åka in och lämna över en LYCKLIGT GLAD hund som över huvud taget inte ens markerade kändes vansinnigt jobbigt, så med ett stort majoritets beslut av alla i familjen bestämdes att vi skulle avvakta. Vi tackar fortfarande för detta beslutet då Hugo tillbringat snart ett år till hos oss, står och går på alla fyra fötterna och är lika glad som bara en Neo kan vara...
