Hjärngympa, tid och engagemang, aktiv arbetsuppgift i familjen!
Podenco ibicenco är en mediumstor jakthund från de spanska Balearerna. Balearerna består av Medelhavsöarna Ibiza, Mallorca, Menorca och Fermentera. Det är Ibiza som fått ge det spanska namnet på denna ras, Podenco Ibicenco. På katalanska så heter de Ca Eivessenc. De förekommer också under flera olika namn på andra ställen runt medelhavet.
Så länge de får tillräckligt med motivation och stimulans är de utmärkta familjehundar då de i all sin energi också är mjuka, vänliga, tålmodiga och trofasta. De är keliga utan att vara klängiga. Många kan uppleva dem lite kattlika då de lite avvaktande och vaksamt studerar en nykomling. Med andra ord så är det inte en hund som slänger sig om halsen på era gäster och önskar dem välkomna. Ägare till dessa hundar brukar säga att: Man äger inte en podenco ibicenco. Det är den som äger en.
Man glömmer gärna bort att våra hundar är rovdjur. När det gäller podencoiderna så är det extra viktigt att komma ihåg det. Det är avlade för jakt på småvilt så om vi inte är uppmärksamma så kan en och annan katt och kanin i grannskapet ryka med. De lär sig snabbt att familjens smådjur hör till flocken och dem rör man inte men den regeln gäller inte någon annanstans enligt de flesta av dem.
Även om de kanske kan upplevas som nobla sagoväsen av era besökare så låt er inte luras av den fasaden. Ibicencon är en ytterst intelligent, aktiv och engagerad hund. De är mycket envisa och självständiga och synnerligen uppfinningsrika. De ser med andra ord till att roa sig själva på ett sätt som kanske inte alltid uppskattas av den mänskliga delen av flocken.
De är mycket nyfikna och vill gärna vara med och sticka ner nosen överallt – i takt med att du plockar i skräpet i soppåsen så plockar de upp det. De kommer att testa alla era gränser till bristningsgräns men det är bara att hålla ut. Förr eller senare så tröttnar även en podenco.
Saker de uppskattar att göra är spår, agility, lure coursing, cykling, apportering och naturligtvis långa naturpromenader som stimulerar alla deras sinnen. De är en frisk ras utan några ärftliga sjukdomar så man kan räkna med att få behålla sin vän mellan 12-14 år på våra breddgrader. De måste tränas med mjuka träningsmetoder, ALDRIG med hot och slag. En podenco som känner sig kränkt kommer att ta första bästa tillfälle i akt till att lämna dig. I det fallet så kan de vara mycket långsinta och som dess ägare måste du helt enkelt vara uppfinningsrik för att motivera din PI till att göra det du själv vill.
Detta är inte en hund för dig som när tävlingsdrömmar inom bruksgrenarna. Visst kan dessa hundar bli otroligt duktiga inom de grenarna men oftast bara så länge som de själva har lust. Som ägare så måste man också vara fysiskt aktiv och kunna ta med sig sin hund. Ibicencon trivs inte ensam och helst inte ens som ensamhund. De har en stark flockkänsla och vill vara med sin flock. En ensam podenco är ofta en olycklig podenco. Det här är alltså en ras för dig med mycket humor, självdistans och mängder av tålamod. Men vi lovar – ert gemensamma liv blir inte långtråkigt!
Jakthunden Podenco Ibicenco
När en podenco ibicenco jagar så använder de sig utav alla sina sinnen. Det är hundar skapade för hetsjakt vilket innebär att det är de och inte jägaren som jagar, dödar och apporterar.
Jägaren har inget gevär utan är endast med som åskådare och tar emot bytet från hundarna och delar ut deras belöningar. De jagar lika gärna nattetid som dagtid. Genom att de arbetar så självständigt så blir det att de arbetar mycket längre bort från ägaren än andra jaktraser, där jägaren måste vara inom skotthåll. Hetsjakt är förbjudet i Sverige.
Först så söker hundarna av området med sina nosar, de arbetar i flock, för att spåra upp sitt byte. Vanligaste bytet är kanin och hare men även andra mindre och lite större djur förekommer. När de väl fått korn på något så tar synen och hörseln vid. Det är nu som man får se deras fullkomligt makalösa och trollbindande hopp. De är fullkomligt orädda där de far fram, inget kan stoppa deras framfart. De far rakt genom risiga snår, över murar och stenar, ja allt som står i deras väg tar de sig över, med samma trollbindande elegans.
Genom sina hööga hopp s¨får de överblick över terrängen och var bytet befinner sig. De tar också hjälp av sin hörsel då synen inte räcker till för att navigera rätt. När de får ögonkontakt med bytet börjar de skälla och övriga hundar ansluter sig snabbt för att ringa in bytet. Bytet dödas omedelbart genom att ryggen eller nacken knäcks. Har man nu byggt upp en bra relation med sin hund så kommer den att med glädje överlämna sitt byte till sin ägare.
